Spionen Guillou

Man får väl ge sig in i kommentarsdjungeln om Guillous spioneriövningar i ungdomen. Aftonbladet försöker i den närmaste ursäkta detta med att plocka fram andra som minsann har spionerat för KGB:s räkning men läser man artikeln fattar man ju att de tog kontakt med Säpo. Det gjorde nu inte vår nationalklenod till författare utan han utförde uppdrag på löpande band.

Vilken jävla svennebanan som helst hade dragits till stupstocken eller låsts in på flera år om han/hon gjort samma sak. Men nu handlar det om Jan Guillou så då försöker man sopa allt under mattan.

Lite mer nyanserad är man på SvD i alla fall. Eller nyanserad och nyanserad, jag får väl erkänna att min antipati för dussinförfattaren skiner igenom en smula där i bedömningen så allt som solkar Guillou får mig att känna en viss skadeglädje.

Men en sak visar denna affär med all önskvärd tydlighet. Guillou har förlorat den lilla trovärdighet han har haft och borde från och med nu ligga jäkligt lågt med sina moraliska pekpinnar som han älskar att rappa andra över fingrarna med!

För mig är det solklart. Guillou har gjort sig skyldig till spioneri och i min bok betyder det att han borde sitta för det men det är ju preskriberat vid det här laget förstås. Synd!