Om detta årtionde tycker jag inte, på det offentliga planet alltså. Det har varit en misslyckad dekad som helst bör kastas på historiens skrothög. Det började med 9/11 och fortsatte med att alliansen vann valet och slutar med att regeringen skiter i industrin men låter som om de brydde sig.
Allt är bara lögner och svek och jag hoppas verkligen att Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Göran Hägglund och Jan Björklund, eller de fyras gäng, inser att de låter som utslitna grammofonskivor allihop. De bara maler och maler och maler på om i stort sett samma saker med i stort sett samma nyord. Senast i dag ljuger Reinfeldt i SvD.
Finns det någon sort hjälp att få? Jag har nämligen fått klåda i öronen och jag misstänker att det beror på att jag är allergisk mot de fyras lögnaktiga retorik.
Men nog om mörkermänniskorna i svensk politik. Det måste väl finnas något positivt att säga om detta årtionde? Ja, det gör det, åtminstone när det gäller det personliga.
Jag gifte mig med med världens underbaraste kvinna 2000 och det var ju tur att det skedde så att man hade en ordentligt positiv upplevelse i bagaget när resten av dekaden kastade sig över en. Ja, jag har också, äntligen får man väl säga, etablerat en bra kontakt med resten av släkten, jag har varit dålig på det tidigare. Så det har det ändå varit positivt.
Naturligtvis finns det dåliga saker här också, sjukdomar och elände men jag tänker inte dra det för det har vi nog av själva tycker jag och skall inte belasta läsarna med det. Det räcker med mina verbala spyor över alliansen, haha.
Det får räcka som avrundning på det årtionde som gått. Väldigt, väldig ytligt analysmässigt sett och framförallt kort. Kanske för kort? Misstänker att många ruskar på huvudet där ute. :)
Skulle gärna velat gå djupare men det här får räcka så länge. Jag skriver ju detta i väntan på att tvätten ska bli klar och det är den nu...
