Antipiratbyråns Henrik Pontén fick stort medialt utrymme i helgen där han efterlyser hårdare tag i den svenska lagstiftningen mot fildelning. När en intresseorganisation går ut med dylika krav är det dags att börja dra åt sig öronen. Vad vill egentligen Antipiratbyrån?
En ganska vanlig taktik som används av lobbyorganisationer vars uppgift är att få till lagstiftning kring fildelning, är att påstå saker om andra länder. I Spanien påstod till exempel Ifpi i spanska medier att den svenska Renforsutredningen (där fildelare föreslogs stängas av från internet) togs emot med öppna armar i Sverige. Sanningen var att den sågades helt.
Ett annat minnesvärt exempel är hur svenska Ifpi påstod att fildelningen gått ner i Finland till följd av införandet av Ipred-direktivet, för att motivera dess införande här i Sverige. I Finland hade dock tv-bolaget MTV3 redan hunnit konstatera att så inte var fallet. Siffrorna var falska och upphovsrättsorganisationerna där fick ta tillbaka det offentligt.
På samma sätt lyfte Frankrikes dåvarande kulturminister, Christine Albanel, om och om igen fram den svenska Ipredlagen som exempel på framgångsrik internetpolitik. Tvivelaktig svensk statistik fick ligga till grund för västvärldens strängaste lagar på området. Sverige sågs, av den franska regeringen och upphovsrättslobbyn, som ett föredöme.
Det blir därför en närmast komisk rundgång när Henrik Pontén, utan att uttryckligen säga det, framhåller vissa av de franska åtgärderna mot fildelning som föredöme för svensk lagstiftning. Myndigheten HADOPI (la Haute Autorité pour la Diffusion des Œuvres et la Protection des Droits sur Internet) har bland annat den uppgift Pontén nu vill ge en svensk myndighet eller instans: skicka varningsbrev till misstänkta "fildelare". HADOPI skall snart börja skicka både massmail och varningsbrev på uppdrag av upphovsrättsinnehavare - men de franska internetleverantörerna är dessutom enligt lag skyldiga att samarbeta. Om de inte gör det hotas de av stränga vitesstraff.
Kritiker avfärdar dock myndigheten som en komplicerad, kostsam, meningslös och ineffektiv spam-maskin. Frågan är om Pontén och de intressen han representerar verkligen vill dra igång en politisk process för att skapa en sådan instans i Sverige. Särskilt som den turbulenta franska debatten, som gjort en stor del av den politiska klassen till åtlöje, borde förskräcka.
Det uppstår flera frågor om vad Pontén egentligen vill: Vilka tänker han sig skicka breven till? Och enligt vilka kriterier? Vem skall leta fram IP-adresserna? Vill han ha sänkta beviskrav?
Svaren på dessa frågor står att finna pusselbitar från både förslag till och genomförd lagstiftning runt om i världen. De fall vi nämner inledningsvis är dessvärre bara ett fåtal. Det pågår en krass internationell kampanj att förhindra utvecklingen på internet, en kampanj vars förhållande till sanningen är tämligen elastiskt.
I Brasilien får man höra att man är värst på att fildela, i Danmark, i USA, i Storbritannien, i Spanien, i Frankrike... en ändlös loop av falska anklagelser om hur förskräckligt illa det är regionalt. Ofta lyckas de övertyga makthavarna och medborgarna tvingas hjälplöst se på medan den ena lagen efter den andra drivs igenom. Men upphovsrättsindustrins företrädare tycks aldrig nöja sig med åtgärderna. När ett steg är taget, stampar de ivrigt för att få ta nästa. Vi kan inte låta bli att undra när de kommer att bli nöjda. Blir de någonsin det?
Svaret man kan gissa sig till, baserat på historiska insatser från grupper som antipiratbyråer, Ifpi och andra särintressen, är djupt oroande.
En sak är dock säker. Henrik Pontén och antipiratbyrån lyckas alltid stärka Piratpartiet. Varje gång de går till attack mot fildelare växer vi. Med detta i bakfickan, vill vi därför tacka Antipiratbyrån för att de tycks ha bestämt sig för att ägna valåret 2010 till att hjälpa Piratpartiet in i riksdagen. Det innebär att efter höstens val kommer det att finnas åtminstone ett parti i Sveriges riksdag som sätter käppar i hjulet för upphovsrättsindustrins frammarsch.
Johnny Olsson, riksdagskandidat Piratpartiet
Emma Marie Andersson bloggare på opassande.se och medlem i Piratpartiet
Anna Troberg, riksdagskandidat och vice partiledare i Piratpartiet
Klara Tovhult, riksdagskandidat och styrelseledamot, Piratpartiet
Ester Pharasyn, sakkunnig HADOPI
